Det är något speciellt med brutna människor. Människor som gått igenom mycket svåra saker. Människor vars masker fallit av. Det blir mer äkta, ärligt och genuint. Orden de säger väger tyngre, når djupare in. Ger ett större avtryck. De vet vad de pratar om. De har upplevt smärtan , de har varit i djupen.
De som varit i hopplöshetens mörker men av hjälpande händer fått komma upp och bli starka. De vet vad tacksamhet är. De tar inget för givet, de vet vad nåd är. Det är som Psalmisten säger: Han drog mig upp…
Jag väntade och väntade på Herren , och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.
Han drog mig upp ur fördärvets grop, upp ur den djupa dyn.
Han ställde mina fötter på klippan och gjorde mina steg fasta,
han lade en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud.
Många ska se det och frukta och förtrösta på Herren . Ps 40:2-4
Himmelsbrud 
Kommentera