Så sorgligt det är när man inte vågar eller vill vara ärliga och öppna mot varandra. Det som kunde blivit så bra blev istället ett stort misslyckande med många missförstånd och en hel del sår och förlorade vänner. Om man bara vågat säga som det var. Sanningar svider ibland men sanningar som kommer fram senare efter alla sårande handlingar svider mer. Sorgligt , är vad det är.
Man vill vara sann. Sann mot sig själv, sann mot andra, sann mot Gud men gömmer sig istället och låter illusionen spela sitt falska spel. Vad vinner man på det? Inget. Man kan förlora vänner , respekt och mer. Är det värt det? Nej, aldrig.
Det är det jag tycker är så skönt med Gud. Han är alltid sann och samtidigt full av kärlek. Han vill att vi ska må bra och få ta del av mer av Hans goda. Att vi ser att vi är värdefulla och dyrbara. Hans älskade. Allt har vi fått, allt är färdigt, allt pg.a Jesus. Han kom, han gav sitt liv, uppstod och segrade. Jesus öppnade dörren så att vi alla kan få ta del av Guds välsignelser här på jorden och allt är bara av nåd. Så skönt!
Vi får rikta blickarna bort från oss själva och upp till honom. När Petrus klev ur båten och skulle gå på vattnet till Jesus så gick det bra ända tills han såg på omständigheterna och sin egen svaghet. När han gjorde det sjönk han. Jesus stod kvar, sträckte ut sin hand och drog upp honom igen. Jesus är alltid med oss. Han vill inte att vi ska tvivla på det. Men även om vi tvivlar är hans hand ändå uträckt för att hjälpa oss. Han lämnar oss aldrig. Han lämnar ingen som tillhör honom. Det kan vi lita på!
Kom att tänka på denna sången. ”Vem är Jesus” Tänkte jag skulle hitta en svensk version men jag hittade bara en norsk version där Åge Samuelsen sjunger. Jag tror det är han som skrivit sången också.
Ha det gott!