Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘existensiellt’

DSC_1094

Vi gjorde ett besök på Nya Älvsborgs Fästning igår och det var en mycket trevlig tur, ett äventyr. Ett par vänner var med och min son. Vi tog färjan dit , det tog en halvtimme. En underbar båttur. Jag gillar verkligen att åka båt. Tycker det är härligt. På turen fick vi höra lite om Göteborgs hamn mm. När vi kom till fästningen var det en kvinna och en man som hade klätt ut sig till amiral, sjuksköterska och fångvaktare. De berättade historien om fästningen på ett mycket bra och roligt sätt.

Efter guidningen fick man gå runt och titta själv, fika och åka tillbaka med den färja man ville. Vi hade strålande sol hela dagen. När vi gick runt på fästningen hittade jag denna skatt. Den stod i en bur som var låst. Inte kunde man heller se vad som fanns i kistan. Tänkte att det är som när man blir frälst. Jag har fått den största skatten av alla, nämligen Jesus i mitt liv. Nu kan jag se.

Innan jag blev frälst, tog emot Jesus i mitt liv, så såg jag inte vem Jesus var eller vilka fantastiska välsignelser Gud ger. Jag förstod inte hur jag skulle kunna tro eller hur jag skulle kunna leva som troende. Det var precis som att se en skatt som var inlåst och gömd men ändå synlig på utsidan.

När jag tog emot Jesus och började min vandring med Honom, öppnades gallret så jag kunde nå skatten och även få se in i kistan. Jag förstod också mer och mer vem Jesus var och hurdan Han var. Mer och mer har jag förstått under vägen och mer och mer har mina ögon öppnats så jag kan se vad Gud har gett oss genom Jesus. Mer och mer har jag också kunnat öppna mitt hjärtas dörr och ta emot de välsignelser Gud redan har förberett.

Den skatt som Gud gett är för alla, alla som vill ta emot den. Jesus har öppnat vägen till Gud genom sin död och uppståndelse. Jesus har tagit all synd på sig. Han var det enda offer som var fullkomligt och värdigt. Vår synd är utplånad i Jesu blod som rann för oss. För dig och för mig.

Det enda som skiljer den som inte tror från Gud är synden. Den som inte tar emot Jesus Kristus som Frälsare , kan inte få ta del av denna skatt. Det finns bara en väg till frälsning, en väg till Gud. Genom Jesus. Den som inte har Sonen, Jesus,  har inte heller Fadern, Gud. Den som inte tar emot Jesus kan Gud inte heller ta emot.

Den som tar emot Jesus blir fri. Fri från syndens makt. Så länge man inte tagit emot förlåtelsen för sina synder lever man fortfarande kvar i sin synd. Man går miste om skatten. Man missa målet. Målet är ett evigt liv i gemenskap med Gud och alla de frälsta i evighet. Utan Jesus går man förlorad för evigt. Det finns ingen frälsning efter döden. Om du fortsätter att leva i synden här kommer du att stå framför Gud som en syndare och bli förvisad för evigt. Om du tar emot Jesus här kommer du att stå som rättfärdig inför Gud och bli välkomnad för evigt in i paradiset. Det nya Jerusalem.

Jesus har förberett allt för oss. Han väntar på att komma tillbaka och hämta alla troende till sig. Vi , troende väntar på Honom. Underbara dag. Att få se Honom som Han är, få träffa alla nära och kära som gått före. Få leva för evigt i en kropp som inte blir sjuk. Få vistas i en tillvaro i ljuvlig frid, underbar glädje , enighet, och allt gott man kan tänka sig och mer. Här får vi smaka på det goda. Vi kan ana härligheten. Vi får uppleva Guds närvaro men där blir det för evigt, hela tiden. Ja, inte vill jag byta bort min skatt för något annat. Min skatt är alltför dyrbar. Det finns inget i denna världen som kan ersätta den. Jag är Hans för evigt och det är en underbar visshet och en underbar glädje. Jag håller mig till segraren och en dag har jag slutligt segrat med Honom. Smartaste val jag någonsin gjort 🙂

Önskar verkligen för alla att få ta del av denna dyrbara skatt. Det gäller livet!

Liknelsen om skatten och pärlan

Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man finner den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper den åkern.

Himmelriket är också som en köpman som sökte efter fina pärlor. När han fann en mycket dyrbar pärla gick han och sålde allt han ägde och köpte den.


Liknelsen om fisknätet

 

Himmelriket är också som ett nät som kastas i sjön och fångar fisk av alla de slag. När det blir fullt drar man upp det på stranden och sätter sig och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort.

Så ska det bli vid tidens slut. Änglarna ska gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där ska man gråta och gnissla tänder.

Matt 13:44-50

Men åt alla som tog emot honom (Jesus) gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.

Joh 1:12

Read Full Post »

...och blev kristen berättar.

Så lyder överskriften på ett traktat jag hittade i mina gömmor. Gick igenom en låda jag ställt i min bokhylla. Det var längesen jag kollade där bakom dörrarna så nu tänkte jag att jag skulle rensa lite. Den ena lådan innehöll filmer från filmkameran så den fick vara  kvar orörd och sen tog jag fram en annan låda och där låg en massa intressanta saker , bl,a detta traktat. Tänker skriva ner det som står i den för det är en fantastisk berättelse. Väl värt att läsa. Har en till men den tar jag en annan dag.

 

Från staden Barnaul vidmongoliska gränsen, har det kommit ett mycket märkligt brev. Det är en kvinna vid namn Ustjuzjina Nikitisjna som berättar om sin svåra sjukdom. Hur läkarna efter en svår operation konstaterade att hon var död och hur hennes kropp flyttades in i bårhuset. Här berättar Usjuzjina hur hon upplevde döden och hur hon återvände till livet. 

 

Jag var en övertygad ateist.Jag var medlem i kommunistpartiet och hatade och föraktade de troende.År 1965 blev jag allvarligt sjuk och diagnosen var tarmcancer. Jag bar på denna sjukdom i tre år och fast jag blev sämre och sämre hoppades jag hela tiden att jag skulle tillfriskna. Jag åt mediciner men de hjälpte inte.Till slut var jag så sjuk att jag bad att få läggas in på sjukhus.Mitt tillstånd förvärrades ytterligare.Jag kundeinte ens dricka ett glas vatten och läkarna beslöt att operera mig.

 

BETRAKTADE SIN EGEN KROPP

Plötsligt, mitt i operationen, fick jag se min kropp ligga på operationsbordet. Jag tittade på den och blev förskräckt. Hela bukhålan var fylld av cancersvulster. Jag förstod inte hur jag kunde stå och betrakta min egen kropp. Läkarna höll mina tarmar i händerna och sa: ”Det är ett under att hon kunnat leva så länge.Det finns inget friskt i henne längre.”  Läkarna sydde slarvigt ihop såret.De trodde jag var död.Min kropp bars till bårhuset och täcktes med lakan.Sedan kom min släktingar dit, min bror och min son Andrjusja. Han grät och sa; ” Mamma , varför dog du? Jag är ännu så liten, var ska jag nu bo? ” Också min bror grät. Jag försökte omfamna Andrjusja och få honom att upptäcka mig, men förgäves.

Så var jag plötsligt hemma. Jag såg hur man började samla mina saker. Människorna grälade. Jag såg också onda andar som försökte få tag på dem med sina händer och de antecknade allt som hände. Plötsligt såg jag hela mitt liv passera i revy. Jag såg allt jag gjort ända från min ungdom och det förskräckte mig.

”LÅT HENNE ÅTERVÄNDA TILL JORDEN”

Plötsligt började jag flyga uppåt.  Jag svävade länge genom mörkret tills jag såg ett klart ljus och mycket ovanliga träd med rosafärgade blad. Jag visste inte var jag befann mig. En vacker kvinna i lång klänning kom emot mig. Hennes steg var så lätta att de inte snuddade vid gräsmattan hon gick på. Hon knäppte mina händer vid sitt bröst och frågade:” Herre, vart ska hon?” Jag blev förskräckt. Jag förstod att jag var död.

Samtidigt förstod jag att jag hade syndat och att jag måste göra räkenskap för mina synder.När jag levde på jorden trodde jag inte att själen fanns och nu började jag gråta. Jag hörde uppifrån en röst som sa: ”Kvinna, låt henne återvända till jorden, till sin rättfärdige far. Hans uthålliga böner har blivit uppfyllda. Jag var trött på  hennes gudshädelser och syndiga li och ville ta bort henne från jorden. Men hennes far bad till mig att jag skulle visa den plats hon förtjänar.”

Plötsligt var jag i helvetet. Där fanns maskar, ormar, och skorpioner. Jag skrek för full hals men jag fick ingen nåd. Så hörde jag en röst – det var Kristus själv som talade. Han sa till mig: ”När du var på jorden ville du inte kännas vid mig och nu vill inte jag kännas vid dig. Jag lät dig insjukna för att du skulle göra bättring, men du hädade mig ända till slutet. Som du levde där , så kommer du att leva här. Det du sådde där ,kommer du att skörda här. ”  Jag såg också predikanten i Barnauls församling  som jag alltid smädat. Rösten frågade:”Vem är han?”Jag svarade att han är predikant. Rösten sa:”Och du kallade honom alltid dagdrivare!”

Jag började bedja:”Herre förlåt mig och låt mig få komma tillbaka till jorden, jag har en liten son där.” Han sa:”Tycker du synd om honom? också jag tycker synd om er alla och väntar på att ni ska göra bättring. Tiden är kort. Jag kommer snart och dömer dem som bor på jorden. ” Jag fattade mod och frågade:” ”Har ni ett paradis här?” en då var jag redan i en brinnande ugn. Plågan och förskräckelsen var större än jag kan beskriva.

Plötsligt var jag i bårhuset i Barnaul där min döda kropp låg. Jag frös. Man bar just in en död man och när bärarna såg att jag låg på sidan sprang de först ut, men kom efter en stund tillbaka in i sjukhuset. Många läkare och sjuksköterskor samlades. De började värma mig med lampor.När jag hade blivit varm öppnade jag ögonen och började tala.Alla var mycket förvånade över att jag vaknat till liv igen. Följande dag gav de mig mat. Jag bad en läkare sitta vid min säng och berättade för honom vad jag varit med om. Han lyssnade uppmärksamt, liksom de övriga.

Jag fördes på nytt in i operationsrummet , såret öppnades och kirurgen konstaterade förvånad att allt var friskt. Jag frågade professorn vad han tänkte om saken och han svarade: ” Vad skulle jag kunna tänka annat än att den Högste har fött er på nytt.” Jag svarade honom:” Om ni tänker så uppmanar jag er att också födas på nytt. Kasta bort  ert syndiga liv och tjäna Honom som utgjöt sitt heliga blod för er. Endast Han kan frälsa er själ.”

Ustjuzjina Nikitisjna

Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet.


Jag säger er sanningen: Det kommer en tid, och den är redan här, när de döda ska höra Guds Sons röst, och de som hör den ska få liv. För liksom Fadern har liv i sig själv, har han också låtit Sonen ha liv i sig själv. Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen.   Var inte förvånade över detta. Det kommer en tid när alla som ligger i gravarna ska höra hans röst och komma ut. De som har gjort gott ska uppstå till liv, och de som har gjort ont ska uppstå till dom.   Joh 5: 24-29

..för då ska det bli en så stor nöd att något liknande aldrig förekommit från världens begynnelse och ända fram till nu, och inte heller ska komma. Hade inte den tiden förkortats skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.
  För som blixten går ut från öster och lyser ända bort i väster, så ska det vara när Människosonen kommer.  Då ska Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk ska jämra sig när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet.   Matt 24:21-22, 27, 30

Översättning från underjordiska kyrkans journal.

Det står tyvärr inte vem utgivaren är så därför kan jag inte skriva det. Detta är en fantastisk men också en allvarlig berättelse. Denna kvinna fick uppleva en stor nåd. Låt dig inte luras så att du tror att också du får bli återuppväckt och få komma tillbaka till jorden igen. När du är död så är det slut och det val du gjort på jorden kommer att gälla vart din själ hamnar för evigt. Det är väldigt sällsynt att någon dör och blir återuppväckt igen. Valet för evigheten gör vi här på jorden medan vi lever. Du behöver bli frälst. Du behöver ta emot Jesus i ditt liv och vända dig bort från synden. Jesus har gett sitt liv för dig, för oss alla. Han väntar  på dig!

Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.

Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.

Och detta är domen: ljuset kom in i världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda.

Den som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska avslöjas.Men den som lever i sanningen kommer till ljuset, för att det ska bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.”
   Joh 3:16-21

Frid önskar jag dig!

 

Read Full Post »

I morse när jag vaknade tänkte jag på detta med kollekt. Funderade på var i Bibeln står det om detta? Ingenstans vad jag vet. Det står någonstans om att ta upp en kärleksgåva, att samla in medel för en annan församling i nöd men inget om att man ska ta upp kollekt vid varenda möte, bönemöte, sångstund osv. Vi gör det och vi ger av ren vana. Det är så ingrott så om vi inte skulle göra det skulle folk börja undra.

Sedan dessa ibland långa kollekttal som ger folk skuldkänslor om de är svaga i tron. Usch! Finns väl inget som jag ogillar mer på ett möte än detta. Att samla in pengar för ett gott ändamål är däremot en helt annan sak.

Även tionde praktiseras i de flesta kyrkor. Var står det I Bibeln? Ja, det står i Gamla Testamentet att folk skulle ge tionde till Gud men inte i Nya Testamentet. Det står i GT att vi ska ge till Gud inte nödvändigtvis den församling vi tillhör. I nya står inget om tionde.

I NT står att all den himmelska världens välsignelser är oss given. Vi behöver alltså inte ge något för att bli välsignade, bara ta emot. Det är allt av nåd. I GT var de tvungna att offra tionde av gröda och annat och 1 gång om året offrade prästerna ett offer, ett felfritt lamm, för folkets synder. Det är ju bara det att dagen efter syndade folk igen och då låg de alltså kvar där resten av året.

När Jesus kom offrade han sig själv , som ett felfritt lamm, en gång för alla och för alla. Han hade ingen synd gjort och var därför ett fullkomligt offer för våra synder. Aldrig behöver vi offra något för våra synders skull. Jesus har tagit all synd på sig. Han blev straffad för vår skull. Vi behöver bara tro , tacka och ta emot. Inte på det sättet att vi tar emot och sedan lever samma liv i synd utan vi omvänder oss, vänder oss bort från vårt syndiga liv och följer Jesus.

Naturligtvis är det svårt att göra detta i egen kraft och bara genom att tänka att vi ska leva rätt, det går inte. När vi tar emot Jesus i våra hjärta , i våra liv, får  vi kraft att göra detta. Vi blir pånyttfödda. Vi får Guds Ande som hjälper oss och leder oss. Det händer något inom oss. Vi får nya tankar, en ny inriktning och hjälp att se vart vi ska gå och hur vi ska göra. Det är en nödvändighet att bli född på nytt för att ingen människa klarar av att leva som kristen i sig själv.

Inte för att vi blir fullkomliga och gör allt rätt på en gång, nej, vi får lära oss bit för bit, steg för steg. Vi blir som barn som måste lära sig allt från början. Vi fick Guds lagar i GT men vi lever inte efter dessa lagar för om du menar att du gör det så måste du hålla alla lagar och inte bara några. Ändå kommer det inte att hjälpa för du måste ändå ta emot Jesus som din Frälsare för att bli räddad och få evigt liv i gemenskap med Gud.

När vi tar emot Jesus i våra hjärtan , tar vi emot förlåtelsen för våra synder, blir renade från all synd i hans blod. Vi får frid med Gud. Vi får uppleva detta att vi kan älska därför att han älskat oss först. När vi förstår att vi är högt älskade av Gud kan vi älska och när kärleken är verksam kan under ske. Den som vet att han är älskad öppnar sig för den som älskar och den Gud som älskar oss vill ge oss kraft, glädje, helande och allt vi behöver. Ja, han har redan gett oss allt men vi kan bara ta emot det vi är redo för.

När vi vet att vi är hans älskade vill vi också göra det rätta, det goda. Det sker så och inte genom lagiskhet eller för att någon lägger skuldkänslor på oss. Det Gud vill blir levande i oss och han ger oss kraft att göra det vi ska göra genom Jesus. I oss själva kan vi inte leva som kristna men genom Jesus i oss kan vi göra allt. Det vi behöver göra är att vända oss bort från det vi vet är ont och vända oss till Jesus och han ger oss kraft. Vi behöver läsa vår Bibel och umgås med Jesus i bön, tala med honom, prisa honom, sjunga lovsånger , helt enkelt umgås med honom så att vi får kraft och ljus. Inte av tvång men för att han älskar oss och den som älskar en vill man ju umgås med, eller hur?

Ja, det var lite tankar denna söndag. Ha det gott! Hoppas du får lite skönt väder på din ledighet. Lite sol önskar vi oss här i Sverige nu. 🙂

 

Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom.

I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut,  för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas.

 

I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt.

Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden.

I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära.

 I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas. Ef 1 3-14

 

Read Full Post »

466012_10200554874787770_118971905_o

För en del år sedan skulle jag skjutsa ett par vänner och påkörd bakifrån. Min bil  blev så sned så den fick skrotas. Jag fick en whiplash-skada, de andra blev inte skadade förutom att den som satt bak fick ett tryck mot benen men det gick över snabbt. Min skada gick över också.

Den ene vännen som var med sa till mig att :”Ibland måste man förlora något för att få något bättre”. Jag hade fått den där bilen och bara kört den kanske ett par månader. Jag var inte glad precis. Jag stod still vid ett övergångsställe när jag blev påkörd. Ett par månader efter fick jag en nyare och mycket bättre bil. Bilen kostade  några tusen mer än vad jag fick från försäkringen för den kraschade. Jag behövde inte betala de tusenlapparna så jag fick en bättre bil utan att behöva betala något.

Min första bil jag ägde betalade jag. Det var en Audi 100. Störtskön men dyr att reparera. I den blev jag också påkörd bakifrån men det var en stabil bil så det enda som hände var att jag fick lite ont i nacken och fick ta bort dragkroken.  Min andra bil betalade jag också. Det var en Nissan Micra. Jag älskade den lilla bilen. Den hade allt jag ville ha. Körde den till den blev för gammal. Efter det hade jag inte råd att köpa någon mer bil. Då fick jag en bil bara jag betalade ung. 2000 för reparationer den behövde. Tog emot den bilen. Den var gammal och egentligen skrotfärdig. Sålde den för en 1000-lapp 1 år senare. Då fick jag en Volvo . Det var den jag berättade om först.

Efter den fick jag en bättre Volvo. Då hade jag fibromyalgi och eftersom sjukdomen blev värre med tiden kände jag till  slut att jag inte skulle ha någon bil. Jag kunde köra till affärscentret men när jag skulle hem var jag egentligen för trött för att köra. Kände att det var farligt eftersom koncentrationen inte var bra. Tänkte att jag skulle sälja den. Nu var det några saker som behövde lagas och reservdelarna skulle gå på runt 5000 kr. Helgen då den skulle repareras kunde det inte ske eftersom reservdelarna inte hade kommit fram. Vi skulle vänta till helgen efter. På fredagen blev bilen stulen. Jag hade tecknat en försäkring något år innan för ung 400 kr (engångssumma) som sa att jag skulle få 5000 om bilen blev stulen.

Försäkringspengarna av den vanliga bilförsäkringen plus denna försäkring gav mig så mycket pengar så jag kunde köpa mig en fin skinnsoffa, fåtölj med pall plus en dator. Min soffa var så  nersutten och sliten så det behövdes. Jag var glad. Jag slapp betala reservdelarna, reparationskostnaderna, plus att jag slapp besväret med att söka köpare och jag fick mycket mer pengar än vad bilen var värd. Inte för att jag tycker det är bra att folk stjäl saker men just vid detta tillfället tjänade jag faktiskt på det.

Nu är detta bara saker. Ekonomi kan vara en besvärlig sak när den är dålig men Gud har försett mig och min familj med det vi behövt. Nu har jag ingen bil för jag behöver det inte och det blir för dyrt. Nog för att jag gärna skulle vilja ha en men det blir kanske senare. Åh ja, jag har inte fibromyalgi längre. Jesus helade mig i september 2009. 🙂

Det kan hända mycket i livet. Man kan hålla fast vid saker, sammanhang, personer, attityder och allt möjligt och man ser inte att det vore bättre att släppa taget. Man är rädd för man vet vad man har men inte vad man får. Ibland kan det vara så oerhört svårt att släppa taget så man ser det som en omöjlighet. Till sist blir det istället en omöjlighet att hålla kvar så man får välja att ”gå under” eller släppa taget.

Att hålla kvar blir en plåga som fortsätter men att släppa taget blir en plåga som varar ett tag men sedan går över mer och mer. Det jag vill säga är om det rätta är att släppa taget så är det det bästa valet, hur ont det än gör. Är du troende och du förstår att du borde släppa taget så ska du veta att Gud är trofast och det du får kommer att vara långt mer värt än det du hade. Precis som med bilarna. Jag förlorade en bil men fick en bättre och tjänade på allt i längden.

Att få må bra på insidan är värt mer än att allt ska se bra ut på det ytliga planet. Man kan bli gruvligt missförstådd och lida nöd för andras hårdhet och oförstånd och också ens eget men om man följer det som man förstår är rätt så hamnar man inte fel. Och att känna att man är rätt i livet betyder så mycket oavsett omständigheter. Andra får säga vad de vill, tycka vad de vill men det som styr mig är inte vad människor tycker utan vad Gud tycker. Hans väg för mig är viktigare. Att veta att man gör rätt inför Gud ger en otrolig styrka. Man bara vet. Gud ger kraft, tröst och uppmuntran. Gud sänder hjälp genom andra människor. Det som vissa människor och i en del fall en själv eller omständigheter raserat , bygger Gud upp igen genom sin kraft och kärlek och genom andra människor som han låter korsa där man går fram.

Man får gå igenom saker ibland och mitt i omständigheten kan det vara tufft och eländigt . Man kan tvivla och misströsta och bara se att allt ser så hopplöst ut men Jesus är med också då. Man kommer ut ur tunneln så småningom. Ljuset finns alltid  där framme. Man måste framåt. Inte sitta kvar. På tåget som ligger i Guds hand. Lita på Honom. Hans kärlek. Han är Klippan. Han är den starkaste och förmår att hjälpa. Från en ihoptryckt trasig liten hög utan kraft förvandlar Gud en människa till en människa som står upprätt, hel och stark . Stark i Honom.

Gud är trofast! Han håller att lita på!

Detta var långt men tack att du orkade läsa. Gud välsigne dig rikligen!

 

Read Full Post »

Det finns ”varför ”vi kan förstå ganska snart och det finns ”varför” vi förstår senare i livet. Det finns ”varför” som vi aldrig kommer att förstå.

Dessa ”varför” är de svåraste men som en vän sa till mig :  ”Vi får acceptera detta att det finns frågor vi inte kan få svar på. ” Denna vän vet jag hade en väldigt , väldigt svår obesvarad fråga men han hade accepterat detta att han troligtvis aldrig kommer att få svar, aldrig kommer att förstå det som hände.

Det är en befrielse att kunna lägga sina varför åt sidan, inte alltid så lätt, ibland är det väldigt svårt men när man gjort det skänker det frid i själen.

I bibeln står många ”varför”. Många frågade ”varför”.  Gud frågade människor ”varför”, Jesus frågade ”varför”, människor frågade ”varför”, alla frågar ibland ”varför”. Ibland finns där svar, ibland inte.

Vi vet ju att Gud vet allt men vi vet inte allt och ingen kan veta allt, utom Gud. Ingen människa på jorden har den möjligheten att kunna förstå allt men vi kan veta detta att den som förstår och vet allt är den som vi kan lita på och han är den som alltid , alltid älskar oss med en outsäglig stor kärlek. Vår Far i himlen , vår Gud. Han som har all makt och som är för oss.

Jag säger som kung Nebukadnessar i Dan 3 när han fick se Guds under, när Gud räddade de tre männen ur den brinnande ugnen. Oskadda och osvedda: ”För det finns ingen Gud som kan hjälpa så som han.”

Här nedan en mycket vacker sång med Emilia Lindberg.

Ha det gott!

 

 

 

 

Read Full Post »

Tänk att behöva fly o lämna allt, sätta sig i en sådan liten fullpackad gummibåt. Åka ut på kalla havet. Det blåser och är kallt. Kallt saltvatten skvätter o blöter ner dem, kallt kallt, ingen mat, barnen gråter. De vet inget om hur det blir när det kommer fram, kan inte göra sig förstådda. En del dör på vägen, små barn, gamla och andra vuxna. Hungriga, trötta, förtvivlade. Stackars, stackars människor..det gör ont i själen…inte alla har tur o bli bemötta såhär när de kommer till land….Tänk om det var tvärtom..tänk om det var vi….en dag kanske det blir så…en dag kanske vi måste fly och lämna allt….

Klicka på länken nedan så får du se något fint och något hjärtskärande…..

 

 

http://www.samaritanspurse.org/disaster/refugee-crisis-in-europe?&utm_source=SPFacebook&utm_medium=referral&utm_campaign=m_Y000-SOCM_SocialMedia&utm_content=10-07RisingTideVideo

 

Read Full Post »

Ja , så tänkte jag när jag läste ett stycke ur bibeln idag. Sen efter en stund tänker jag lite annat, dvs när jag tänker på mina egna handlingar ibland. Visst är det så. Först dömer man och sen tänker man. Man tänker hur man själv gjort ibland och då kan man plötsligt förstå, älska och förlåta utan att skuldbelasta sig själv eller andra.

Dagens bibelvers handlar om liknelsen om den obarmhärtige tjänaren. Det står i Matteus 18:21-35

Då kom Petrus fram och frågade Jesus: ”Herre, hur många gånger ska min broder kunna synda mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?” Jesus sade till honom: ”Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju.

D
ärför är himmelriket som en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. När han började granskningen,  förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter.

Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt han ägde skulle säljas för att betala skulden.

Tjänaren föll ner för honom och vädjade: Ha tålamod med mig, så ska jag betala tillbaka allt till dig! Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och lät honom gå och efterskänkte hans skuld.


Men när tjänaren kom ut, mötte han en av sina medtjänare som var skyldig honom hundra denarer. Han tog fast honom och började strypa honom och sade: Betala vad du är skyldig!

Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så ska jag betala dig, men han ville inte, utan gick och satte honom i fängelse tills han hade betalat vad han var skyldig.


 När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och berättade alltsammans för sin herre.

Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du usle tjänare! Hela den skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. Borde inte du ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig?

Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till torterarna tills han hade betalt allt vad han var skyldig. Så ska också min himmelske Far göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter er broder.”


 

När jag läste detta så tänkte om tjänaren..”Fy, din lilla råtta. Du slapp betala din skuld som var så stor att du aldrig kunnat betala den men du kunde inte låta din medtjänare slippa betala en mycket mindre skuld till dig…så lågt..usch”

Mm, ja just det…..hm…Jesus har betalat vår skuld som var så stor att vi aldrig kunnat betala den och jag kan själv inte förlåta den här personen. Mm, vem är den lilla råttan nu då?”

Kanske verkar det hårt att vi måste förlåta alla men det finns ingen annan väg. Det finns ingen välsignelse i att inte förlåta. Om vi vill men inte kan får vi be Gud om hjälp och kan vi ändå inte, bör vi söka hjälp. Både för vår egen skull och andras. Annars riskerar vi att bli hårda inom oss. Bitterheten ligger och vakar och väntar på att få kliva in och göra livet riktigt surt för oss och emotionellt blir det så jobbigt. Inte påverkar detta bara oss utan också dem runtom oss.

Säger inte att det alltid är så lätt. Det kan vara väldigt svårt och ofta går det inte med en gång alltid men när vi väl förlåtit löser sig så mycket och vi blir fria. Ju svårare det är att förlåta desto friare blir vi och kärleken får en större plats att växa i våra hjärtan. Vi växer och mognar. Ju mer vi låter Guds kärlek flöda genom oss desto mer har vi att dela med oss och ju mer vi delar med oss ju större blir välsignelsen. Så vad har vi att förlora på att förlåta? Inget, men allt att vinna.

Att förlåta betyder inte att den andre alltid har rätt, att vi accepterar det som är fel eller att vi bejakar något som är ont eller orättvist. Det betyder bara , att Guds ord och Jesu offer betyder mer, att andra betyder mer, att vi vill må bra, att vi vill vara sanna efterföljare och vill leva så som Guds ord säger. Älska Gud över allt och älska din nästa såsom dig själv. Ge dig själv frihet och förlåt alla som gjort dig ont. Befrielsen är så underbart skön.

Att förlåta betyder inte alltid heller att alla sår är läkta, det kan ta tid. Man ska inte förväxla detta. Olika situationer kan kännas jobbiga för en men där ska man vara snäll mot sig själv. Antingen hålla sig borta från sådana situationer helt .Om man måste vara i dem kan man om möjligt ta en paus från dem och är det människor så väljer man ju själv vilka man vill umgås med.

Är det någon/något man inte kan komma ifrån åtminstone ett tag, ja, vad ska man göra då? Prata med någon, är nog det bästa jag kan komma på. Få ut känslorna och tankarna på något sätt. Själv pratar jag med Gud och hjälper inte det pratar jag med någon som jag har förtroende för. Någon som helst är utanför det hela och som inte dras med i något negativt. Tex en själavårdare är väldigt bra.

Det sämsta vi kan göra är att lägga skuld och tyngd på oss själva eller andra, att stånga sig blodig i något som inte fungerar bara för att man känner sig tvingad till det, eller att bara fortsätta i samma eländiga situation som bara blir värre. Om det ena inte fungerar försök med något annat. Samma sätt får samma resultat. Gör annorlunda. Tänk andra tankar. Gå inte i samma gegga år ut och år in. Lösningen heter alltid Jesus och att man ser hans kärlek och den befrielse han gett oss men vägen dit kan se olika ut. Var inte rädd för att be om hjälp, vi behöver det alla ibland.

Jesus älskar dig. Hans famn är alltid öppen för dig! Lyssna på denna sång som Herren själv sjöng för en man.Sången börjar vid 3:11.

Ha det gott!

 

 

Read Full Post »

Idag har vi haft sol och varit och badat. Lite kallt i vattnet var det 18-19 gr beroende på var man badade. Finns en vik och lite längre bort en betongbrygga med stege, där är det djupare och lite kallare. Vi badade först där och gick till viken sen. Pojken fångade krabbor efter badet. Tycker han är kul.

Tänkte lite på att Gud ser inte som vi gör. Människor ser oftast till det yttre men Gud ser till hjärtat. Människor ser det som man kan se men Gud ser helheten. Tänkte citera lite mer ur boken jag läser ”Läkedom för trasiga känslor” av David Seamands , som illustrerar min tanke.

Först ger David en väldigt bra illustration om gamla sår och undanträngda minnen och menar också att frälsningen och andeuppfyllelsen inte automatiskt löser alla problem på känslolivets område.

När jag blev frälst blev jag väldigt uppfylld av Guds Ande och kände mig väldigt älskad och fick frid. Min sömn fungerade igen efter 3 års skräcknätter. Först drömde jag mardrömmar som blev värre och värre. Sedan började jag se saker, hallucinera och känna ondska och var så rädd så jag inte vågade gå upp ur sängen utan låg där stel av skräck och till sist somnade av ren utmattning. Hade aldrig talat om det för någon men Gud visste och befriade mig. Jag menar att mycket kan hända i frälsningsögonblicket men sen finns det också saker som tar tid.

Har även haft perioder av depression och då efter en gudstjänst där ibland någon bett för mig fått höra att ”Jamen, nu är det väl bra..vi har ju haft ett så härligt möte.”  Ja, visserligen mötet var underbart men det betyder inte att allt är löst, att allt är bra. Vissa saker behöver man få prata med någon om, vissa saker tar tid att läkas, vissa saker måste man gång på gång få uppleva för att bli hel. Har man tex blivit djupt sårad många gånger eller övergiven flera gånger i sitt liv räcker det inte med att möta Jesus 1 gång eller att någon är snäll mot en 1 gång eller ens 10 gånger. Det kan ta tid att våga lita på någon igen, att våga släppa taget om rädsla, att våga tro. Men nu över till citatet:

Att inse att frälsningen inte medför ögonblicklig emotionell hälsa ger oss en viktig insikt i läran om helgelsen, Det är omöjligt att veta , hur kristen en person är bara på grund av hans/hennes yttre beteende.

Är det då inte sant att på deras frukt skall ni känna igen dem? (Matt 7:16) Jo, men det är också sant att på deras rötter skall ni förstå dem och inte döma dem. Här har vi John, som kanske tycks vara en mer andlig och ansvarskännande kristen än Bill. Men då man tänker på Johns rötter och den goda jordmån han fick växa i och växa upp ur, så kan det faktiskt hända att Bill vid en jämförelse kommer att se ut som ett helgon. Han kanske har gjort mycket större framsteg än John då det gäller att verkligen förvandlas till en avbild av Jesus Kristus. Hur fel och okristet måste det inte vara att bedöma människor ytligt!

Vad jag vill säga är,  att vissa områden i våra liv behöver ett särskilt helande genom den helige Ande. Med vanlig bön, disciplin och viljekraft rår vi inte på dem. Därför behöver de en särskild förståelse, en radering av tidigare felprogrammering. Sedan behövs en omskolning och en omprogrammerande förvandling genom sinnets förnyelse. Och detta görs inte över en natt i en krisupplevelse.

Tycker detta var väldigt bra. Tänk om fler fattade detta. Lite mer förståelse är aldrig fel. Tror att en hel del av de församlingslösa kristna har blivit missförstådda och kanske felbedömda och inte riktigt kunna finna sig tillrätta i kyrkan pga att de inte kunnat få hjälp med emotionella problem, plågsamma minnen och/eller djupa sår . Kanske de inte heller själva förstått eller vågat be om hjälp. Det är bara att inse att livet är inte lika ”enkelt” för alla och att vi alla måste bli bättre på att visa omsorg om varandra.

Ha det gott!

Notera: All kursiv text är citerad ur boken ”Läkedom för trasiga känslor” av David Seamands

Read Full Post »

Det äDSC_0001r lite lustigt. Innan jag åkte på semester så tänkte jag att ett par böcker vore ju bra att ta med. Lite snabbt gick jag igenom bokhyllans böcker och drog ut denna och en annan. Denna bok har jag haft länge. Minns inte ens när jag köpte den. Den trycktes 1988 så det är ingen ny bok men jag har aldrig läst den. Nu har jag läst det första kapitlet och undrar varför jag inte läst den förut för den är väldigt bra, än så länge.

Tror nog att resten kommer att vara lika bra som början. ”Läkedom för trasiga känslor”, heter den och är skriven av David Seamands. Har aldrig hört talas om honom förut. Den beskriver och undervisar med klarhet, enkelt, rätt på och utan mesighet. Man får en känsla av förståelse men också lösningar och att ta eget ansvar. Detta bara genom första kapitlet så resten bådar gott.

Tex beskriver han två ytterligheter som att en del kristna som ser djävulen i allt som vrider sig. Låt mig säga ett vänligt men bestämt ord till unga eller omogna kristna. Genom århundraden har kyrkan varit mycket försiktig med att förklara någon vara besatt av demoner. Det finns något som heter demonbesättelse. Vid enstaka tillfällen under mina många år har jag känt mig ledd att använda auktoriteten i Jesu namn och kasta ut vad jag trodde var en ond ande, och jag har sett människor bli befriade och helade.

Men bara försiktiga, bedjande, mogna, andefyllda kristna borde nånsin försöka sig på någon form av exorcism. Jag tillbringar mycket tid i själavården med att lappa ihop människor, som blivit ytterst desillusionerade och liksom ödelagda därför att de varit med om att omogna kristna försökt att ur dem driva ut inbillade demoner.

Jo, det har man varit med om. Det är så galet och skadar bara människor. Jag låter inte vemsomhelst be för mig om jag behöver förbön. Det får vara någon jag känner eller att jag upplever att den ska jag gå till. Har blivit mer försiktig. Det är inte roligt att vara i behov av förbön och så är det någon som i Jesu namn ska befria från djävulen och mörker och annat när de bara behöver be en enkel bön i kärlek, inte få en att känna sig nedslagen av deras ord. Nuförtiden suckar jag bara inom mig om det skulle hända. Så omoget.

Den andra ytterligheten som han beskriver är de som har överdrivet förenklade svar och säger ”Läs Bibeln! Be! Tro mera! Om det vore bra med dig andligen skulle du inte ha det här problemet! Då skulle du aldrig bli deprimerad. Du skulle aldrig känna av några sexuella drifter eller problem.”

”Människor som säger så är mycket grymma. De lägger ytterligare bördor på den, som redan har det svårt och ligger under i kampen med ett problem som kommer av emotionella störningar. Personen i fråga har redan skuldkänslor. Så kommer andra och får honom att känna sig ännu sämre bara för att han har det problem han har. De gör tyngden av hans skuld och förtvivlan dubbelt så stor.”

Det kursiva är citerat från boken. Detta har man ju råkat ut för alltför många gånger och jag hoppas att jag själv inte skadat någon genom att genom ett så förenklat svar ge någon en större börda. Självklart är det ju bra att läsa Bibeln, be och tro men att bemötas med ett sånt svar är ibland bara så nedlåtande. Vi behöver vara visa och visa kärlek till människor, inte tynga ner.

Lite senare i kapitlet kan man också läsa om detta med eget ansvar. Att vår egen handling och reaktion bildar ett mönster. Även om vi blir förorättade måste vi nånstans sluta att skylla på andra och ta vårt ansvar för hur vi agerar och reagerar annars kommer vi aldrig att kunna ta emot helande för våra skadade känslor.

Jag vet att det är svårt ibland och det är lättare att skylla på någon annan. Det har jag gjort många gånger men jag har insett att på det sättet kommer man inte vidare. Man blir inte hel. Oj, jag har gjort så många fel och reagerat så dumt många gånger men jag vet att Gud förlåter och leder mig rätt så jag kan segra i det som är svårt för mig. Ibland måste man tänka om , ibland prata med någon och få hjälp, ibland bekänna saker, ibland att någon kramar om en och ja listan kan göras lång Allt är inte ett enkelt svar men ibland kan en enkel gest göra stor skillnad. Ibland är livet inte lätt, ibland gör det ont att erkänna saker men det är gott att veta att Gud är inte emot oss utan för oss och vill hjälpa oss framåt.

Om du tycker annorlunda, vilka en del säkert gör, så skriv gärna. Har du något bra råd eller så på hur jag kan skriva bättre, tala gärna om det. Eller kommentera gärna vad du vill men håll en hyfsad ton. Tack!

Ha det gott!

 

Read Full Post »

Maskerad..ett ord som kan ha olika betydelser beroende på hur man uttalar det och vad man tänker på.. Maskerad som i en utklädningsfest eller maskerad där man visserligen också är utklädd till en fest men också till kanske mer tvivelaktiga syften som att dölja något eller utföra ett brott.

Har tänkt mycket på detta att ha olika masker på sig för att dölja sitt verkliga jag och ju mer jag tänker på det ju mer uppväcks en avsky för det. Finns det något värre än falskhet och hyckleri? Och ändå vem kan säga att han/hon alltid är äkta? Den som säger ja är väl den största hycklaren av alla.

Är kanske extra känslig när det gäller falskhet eftersom jag levt i en sekt i 10 år och det var nog ett av det största hyckleriet som existerat. Inte klokt hur hjärntvättad och lurad man kan bli. Jag kände hela tiden att något är fel men jag visste inte vad och gav efter ett tag mig själv skulden för allt. Det var naturligtvis mig det var fel på. Det där tänkandet har levt kvar under många år efter och attackerar mig fortfarande ibland. Fått mig att av rädsla att vara fel, gå undan, ta på mig all skuld för allt, ge upp, inte stå för mig själv, bli en krökryggd fegis med mask.

För 3 år sedan blev min värld omskakad och för 1½ år sedan omskakad igen och denna gång så till den grad att allt fotfäste verkligen försvann och precis allt var i gungning. Denna tid har verkligen mycket hänt och speciellt sista året och det som hänt är åt det positiva hållet. Även om man bara ser det utifrån och på ett logiskt sätt inte ser det, inte förstår det och jag själv ibland undrat…vad sjutton är det som händer? Vart leder detta? Det här är omöjligt.

Jo, jag tror att det leder åt rätt håll. Ibland har det gjort ont och ibland väldigt ont medans det andra tider har varit väldigt glädjefyllt. Faktiskt är jag av den åsikten att jag bryr mig inte så mycket om det är det ena eller andra bara det händer något. Jag har mycket svårare att orka med stillestånd där inget ser ut att hända än lite turbulens. Om inget händer blir jag uttråkad och tappar lättare modet än när det händer saker så man vet att man lever. Eller så gör jag absolut ingenting och vill bara sova. Är inte någon lagom-person precis.

Vissa människor gillar att saker är likadant dag efter dag med lite yttringar här och där så de känner att de har kontroll och får känna sig trygga i rutinerna. Ett sådant liv tråkar ut mig dessvärre.

Vissa tycker det är bättre att låtsas lite och bara le och skratta än att säga vad de egentligen tycker. Själv är jag urusel på att låtsas på det sättet. Fast man måste kunna låtsas och se glad ut när man har ett serviceyrke. Då får man sura när ingen ser  😉  Skratta när jag inte är glad tror jag att jag bara lyckats med en gång. Båda sätten har sina fördelar och nackdelar. Den som låtsas vet man aldrig var man har och är man känslig så hör,ser och känner man tydligt när skrattet ekar tomt , munnen ler men ögonen inte är glada och man känner kyla istället för värme. Lika illa är det väl att vara avståndstagande och svår när man inte är glad.

Har väl en del med integritet att göra också. Man vill ju inte att precis alla ska veta allt och man vill inte visa allt för alla heller. Ska man inte heller. Det jobbiga är att när man är en känslig personlighet ser man ibland mer än man vill. Man får också lära sig att även om man ser att någon inte mår bra ska man inte alltid göra något, annat än be då.

Människor är olika och vi får väl acceptera varandra som vi är. Inte alltid så lätt att vara helt äkta och alltid säga vad man tycker. Det är nog inte så bra att alltid göra det heller. Ord kan såra lika mycket som tystnad men det skulle inte skada någon att vara mer äkta samtidigt som man är vis och äger kärlek. Livet är inte alltid lätt och det är inte alltid lätt att veta vad som är rätt för stunden. Äger man en stor dos av känslor och humör kan det ställa till det rejält ibland också. Ibland blir jag trött på människor men oftast blir jag mest trött på mig själv.

Ja nu skrev jag bara lite tankar jag hade och var lite personlig men om det hjälper någon så är det ju roligt. Ett ord som ofta hjälpt mig är:

Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.

Rom 8:28

Ha en välsignad fortsättning på helgen!

 

 

Read Full Post »

Older Posts »