För en del år sedan skulle jag skjutsa ett par vänner och påkörd bakifrån. Min bil blev så sned så den fick skrotas. Jag fick en whiplash-skada, de andra blev inte skadade förutom att den som satt bak fick ett tryck mot benen men det gick över snabbt. Min skada gick över också.
Den ene vännen som var med sa till mig att :”Ibland måste man förlora något för att få något bättre”. Jag hade fått den där bilen och bara kört den kanske ett par månader. Jag var inte glad precis. Jag stod still vid ett övergångsställe när jag blev påkörd. Ett par månader efter fick jag en nyare och mycket bättre bil. Bilen kostade några tusen mer än vad jag fick från försäkringen för den kraschade. Jag behövde inte betala de tusenlapparna så jag fick en bättre bil utan att behöva betala något.
Min första bil jag ägde betalade jag. Det var en Audi 100. Störtskön men dyr att reparera. I den blev jag också påkörd bakifrån men det var en stabil bil så det enda som hände var att jag fick lite ont i nacken och fick ta bort dragkroken. Min andra bil betalade jag också. Det var en Nissan Micra. Jag älskade den lilla bilen. Den hade allt jag ville ha. Körde den till den blev för gammal. Efter det hade jag inte råd att köpa någon mer bil. Då fick jag en bil bara jag betalade ung. 2000 för reparationer den behövde. Tog emot den bilen. Den var gammal och egentligen skrotfärdig. Sålde den för en 1000-lapp 1 år senare. Då fick jag en Volvo . Det var den jag berättade om först.
Efter den fick jag en bättre Volvo. Då hade jag fibromyalgi och eftersom sjukdomen blev värre med tiden kände jag till slut att jag inte skulle ha någon bil. Jag kunde köra till affärscentret men när jag skulle hem var jag egentligen för trött för att köra. Kände att det var farligt eftersom koncentrationen inte var bra. Tänkte att jag skulle sälja den. Nu var det några saker som behövde lagas och reservdelarna skulle gå på runt 5000 kr. Helgen då den skulle repareras kunde det inte ske eftersom reservdelarna inte hade kommit fram. Vi skulle vänta till helgen efter. På fredagen blev bilen stulen. Jag hade tecknat en försäkring något år innan för ung 400 kr (engångssumma) som sa att jag skulle få 5000 om bilen blev stulen.
Försäkringspengarna av den vanliga bilförsäkringen plus denna försäkring gav mig så mycket pengar så jag kunde köpa mig en fin skinnsoffa, fåtölj med pall plus en dator. Min soffa var så nersutten och sliten så det behövdes. Jag var glad. Jag slapp betala reservdelarna, reparationskostnaderna, plus att jag slapp besväret med att söka köpare och jag fick mycket mer pengar än vad bilen var värd. Inte för att jag tycker det är bra att folk stjäl saker men just vid detta tillfället tjänade jag faktiskt på det.
Nu är detta bara saker. Ekonomi kan vara en besvärlig sak när den är dålig men Gud har försett mig och min familj med det vi behövt. Nu har jag ingen bil för jag behöver det inte och det blir för dyrt. Nog för att jag gärna skulle vilja ha en men det blir kanske senare. Åh ja, jag har inte fibromyalgi längre. Jesus helade mig i september 2009. 🙂
Det kan hända mycket i livet. Man kan hålla fast vid saker, sammanhang, personer, attityder och allt möjligt och man ser inte att det vore bättre att släppa taget. Man är rädd för man vet vad man har men inte vad man får. Ibland kan det vara så oerhört svårt att släppa taget så man ser det som en omöjlighet. Till sist blir det istället en omöjlighet att hålla kvar så man får välja att ”gå under” eller släppa taget.
Att hålla kvar blir en plåga som fortsätter men att släppa taget blir en plåga som varar ett tag men sedan går över mer och mer. Det jag vill säga är om det rätta är att släppa taget så är det det bästa valet, hur ont det än gör. Är du troende och du förstår att du borde släppa taget så ska du veta att Gud är trofast och det du får kommer att vara långt mer värt än det du hade. Precis som med bilarna. Jag förlorade en bil men fick en bättre och tjänade på allt i längden.
Att få må bra på insidan är värt mer än att allt ska se bra ut på det ytliga planet. Man kan bli gruvligt missförstådd och lida nöd för andras hårdhet och oförstånd och också ens eget men om man följer det som man förstår är rätt så hamnar man inte fel. Och att känna att man är rätt i livet betyder så mycket oavsett omständigheter. Andra får säga vad de vill, tycka vad de vill men det som styr mig är inte vad människor tycker utan vad Gud tycker. Hans väg för mig är viktigare. Att veta att man gör rätt inför Gud ger en otrolig styrka. Man bara vet. Gud ger kraft, tröst och uppmuntran. Gud sänder hjälp genom andra människor. Det som vissa människor och i en del fall en själv eller omständigheter raserat , bygger Gud upp igen genom sin kraft och kärlek och genom andra människor som han låter korsa där man går fram.
Man får gå igenom saker ibland och mitt i omständigheten kan det vara tufft och eländigt . Man kan tvivla och misströsta och bara se att allt ser så hopplöst ut men Jesus är med också då. Man kommer ut ur tunneln så småningom. Ljuset finns alltid där framme. Man måste framåt. Inte sitta kvar. På tåget som ligger i Guds hand. Lita på Honom. Hans kärlek. Han är Klippan. Han är den starkaste och förmår att hjälpa. Från en ihoptryckt trasig liten hög utan kraft förvandlar Gud en människa till en människa som står upprätt, hel och stark . Stark i Honom.
Gud är trofast! Han håller att lita på!
Detta var långt men tack att du orkade läsa. Gud välsigne dig rikligen!