Tvivel och tro

Det sägs att tro föds ur tvivel och det är nog sant. Innan vi tror, tvivlar vi. Innan jag blev kristen tvivlade jag. Innan jag blev övertygad och överbevisad om att Guds kärlek gällde även mig, tvivlade jag. Innan jag fick vara med om att se ett helande, tvivlade jag. För ett par dagar sedan gjorde jag en annorlunda sak. Jag låg i sängen och tänkte att nu ska jag försöka att tvivla på det jag tror.

Jag försökte verkligen att tänka på de många förklaringar jag fått av de som inte tror på Gud som tex allt är en slump, att känslor kan bedra, att det bara är kosmiska krafter, osv. Jag tänkte tom att det jag upplevde när jag blev frälst, denna otroliga frid och kärlek jag kände, bara hände pga av att jag hade en längtan och öppnade mig för någon kraft och känsla som liksom flöt omkring i universum. Jag försökte verkligen att förklara för mig själv att Gud inte fanns och att allt bara hände utan speciell orsak eller orsak pga av mina känslor eller annat. Ja, jag försökte tvivla så mycket jag bara kunde men vet du vad……jag fick ge upp.

Jag gav upp och sa att : ”näe, Gud, du finns och jag ger dig äran för allt. Du har gjort allt detta i mitt liv. Jag kan inte tvivla. Det går bara inte hur mycket jag än försöker”. Ja, det var summan av mitt enfaldiga försök att tvivla. Du kanske tänker att, den där tjejen är ju knäpp, varför gör hon så? Eller , så kan man ju inte göra, tänk om man börjar tvivla på riktigt och förlorar tron.

Ja du, inte förlorade jag tron inte, snarare blev den ännu starkare. Alltså, detta är inget jag rekommenderar någon annan att göra. Jag vet inte ens varför jag själv gjorde det.
Det jag kom fram till var att jag tänkte verkligen efter vad som hänt i mitt liv under dessa 28 år jag varit frälst och det jag kunde se var att det fanns en ordning i det som skedde. En intelligens som låg bakom allt. Saker och ting skedde i rätt ordning. Tex om jag för 10 år sedan hade fått se och veta det jag vet idag hade jag inte kunnat bära det. Det hade blivit för mycket. Jag var inte mogen.

Det var också så att när jag behövde hjälp så fick jag den hjälp jag behövde, i rätt tid. När jag bett fick jag det jag hade behov och hjälp av och det var inte alltid det som jag bett om, men det var i rätt tid. När jag hade allergi blev jag helad från det och inte från tex njursten. När jag bad om en bil fick jag en bil och ingen cykel. När jag behövde helande i mitt inre fick jag det och det var ett pågående verk under en lång tid. Små ting, större ting och människor har samverkat i en fantastisk ordning som gjort mig starkare och friare för varje år.

Om allt var en slump skulle det inte finnas någon ordning i händelseförloppet. Om det bara var en massa krafter som flöt omkring utan någon intelligens som styr krafterna skulle det inte finna någon ordning på det som hänt i mitt liv. Kurvan på mitt växande som människa och som troende skulle inte peka sammanlagt uppåt utan gå lite hur som helst. Det jag såg var just att det fanns en ordning på allt och jag tänkte att Gud är inte oordningens Gud, utan fridens. Om Han inte i sin visdom hade visat mig vägen hade mitt liv inte sett ut som det gör idag.

De krafter jag upplevt har kommit både inifrån mig och utifrån. jag har känt av både de onda krafterna och de är de som förstör, gör ont, gör andra illa, är otäcka, skrämmande, otrevliga och allt som drar ner en människa i skiten. De goda krafterna däremot är motsatsen, de ger glädje, ro i själen och tankarna, energi, mod, vill andra väl, frihet, och allt som bygger upp en människa på goda grunder. Varje dag har vi människor många val att göra, vi kan välja att influeras av det onda eller det goda. Sedan finns det också människor som blivit så fångna och förblindade av det onda så att de inte alltid ser när de gör fel.
Då är det bättre att vara fången av det goda och att ha ett upplyst inre som Gud får råda över, så att han med sin kärlek får visa oss den goda vägen. Så att vi kan leva efter den gyllene regeln:

”Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem.”  Matt. 7:12

Annons