Idag kände jag mig så, vad ska jag säga, jag kände mig som ett barn som Fadern verkligen ser till.
Det var nämligen så att jag skulle åka med spårvagnen till praktik-platsen och igår åkte jag med 4:ans spårvagn men idag kom 2:ans vagn före och man kan ta vilken som, fast de går olika vägar. Man ska åka åt motsatt håll och ska då stå på motsatt hållplats. Låter kryptiskt men så är det. Efter ett tag så åker de på samma spår. Jag var väldigt trött och då blir det ju också lite svårare att vara klartänkt.
Precis innan jag gick in i spårvagnen kom en glad liten dam fram till mig och frågade om den vagnen åkte till Avenyn. Jag vet inte, sa jag. Är inte så hemma på hur vagnarna går nu. Förr visste jag precis men då körde jag ju också själv spårvagn men nu har de ändrat på mycket.
Foto: Thomas Harrysson
Så jag gick på vagnen och kände att jag skulle gå längst bak i den sista vagnen. När jag skulle sätta mig började jag fundera på vart jag egentligen var på väg. Kollade skylten där det står hur alla vagnar går. Då slog det mig . Nej, jag åker ju åt fel håll. Tittade ut genom fönstret och där kommer vagnen jag ska med, åt andra hållet. Går av vid nästa hållplats, springer runt och över till nästa hållplats och hinner precis hoppa på rätt vagn denna gång. Sätter mig ned och skrattar lite åt hur klantig jag är som inte ens kan åka spårvagn åt rätt håll. När jag sitter där och småler så känner jag mig så omhändertagen av Gud. För jag tror nämligen att det var Han som såg till att damen frågade just mig och inte någon av de andra som också stod där, för att få mig och tänka till.
Jag talade med Gud i mitt inre. ”-Ja, du ser Herre, jag kan inte ens ta rätt spårvagn. Jag är verkligen hjälplös utan dig. Tack för att du ser till mig och alltid leder mig rätt.” Det är så skönt att även om man är så trött så att man inte ens orkar be så tar Gud hand om en. Han älskar oss oavsett hur mycket eller lite vi kan prestera. Guds nåd är inte beroende utav vår egen prestation, utan det är just nåd. Att få utan att ha gjort sig förtjänt av det. Det är så skönt. Man kan koppla av.
Min lille son på 4 år tror inte för ett ögonblick att mamma skulle överge honom. Han vet att jag finns där och är hans mamma även om jag nu skulle vara på praktiken eller är med honom. Är han ledsen kommer han till mig och gråter i min famn, har han slagit sig kommer han till mig för hjälp och tröst och är han glad kommer han till mig. Inte så sällan säger han: – Mamma, jag älskar dig.”
Jag tror att Gud vill att vi ska vara sådana som han. Jag tror att Gud vill att vi ska komma till honom hur vi än har det i livet och att Han alltid vill hjälpa oss. Jag tror också att Han blir minst lika glad av att höra att vi älskar honom som vi blir när våra barn säger det till oss. Kanske du säger: – Jag får aldrig höra av mina barn att de älskar mig. Men tänk då efter…hur ofta har du sagt till dina barn att du älskar dem? Barn behöver höra det och gärna ofta. Inte som en slentrian, eller som något som man bara säger utan de ska känna att man menar det också. Barn behöver kärlek och uppmuntran.
Tänkte på det att jag förr då och då fick höra att Jesus älskade mig. Jag behövde höra det. Jag hade väldigt svårt att riktigt tro på kärleken men genom åren har jag sett hur Herren har tagit hand om mig och att Han alltid funnits där, hur det än sett ut. Nu har jag inte fått höra det så ofta, ja, väldigt sällan, men jag bara vet att Han älskar mig ändå. Jag tvivlar inte på det längre och jag kan se även i små ting hur Han leder mig fram, steg för steg.
För det är ju inte så att vi blir frälsta och så pang, så är allt färdigt. Vi vet allt och förstår allt, helt plötsligt. Nej, det är mer ett steg i taget och en dag i sänder. Vi förstår mer och mer och vi får lära känna den Gud vi tror på. Vi får gå från kraft till kraft och tron växer med tiden. Känslorna kan variera men vi är inte frälsta pga av några känslor utan pga av vad Jesus har gjort på Golgata kors. Han har dött för att vi skulle få frid. Han har uppstått så att vi kan få liv. Jesus har yagit vår skuld på sig och segrat över allt ont och vi kan varje dag leva i seger i Hans namn. Dag för dag, stund för stund. För några år sedan brukade vi sjunga en kör som går så här, om jag minns rätt…
Där du går skall din väg
öppnas för dig
steg för steg, steg för steg
Och så är det. Vi får gå steg för steg och lägga vårt liv och vår väg i Herrens händer så kommer vi rätt. Och vi har en god Gud som älskar oss och som vill leda oss hemåt.
Överlämna din väg åt HERREN, förtrösta på honom, han skall göra det.
Ps 37:5
Och är du inte troende så vet att Jesus älskar dig och han har dött och uppstått också för dig. Du kan få en underbar frid och evigt liv med Gud. Tala med Jesus och säg att du vill att Han ska komma in i ditt liv. Tala ärligt från ditt hjärta så skall Han lyssna. Gå gärna till någon tex pingstkyrka eller skriv till mig så kan jag skicka dig ett videoband med ett fint möte på. (Gudstjänst)
Min email: aneht.florin@comhem.se
Gud välsigne er alla!
HEJ ANEHT
En sådan fin berättelse. Det där med spårvagnen var lite kul! för jag är ju likadan själv.
Kan inte klara mig utan Gud, och de fel jag gör är ganska synliga. Men min pappa i
himlen tar hand om mig.
Hoppas tt du fått arbete nu och att det går bra för dig. Önskar dig allt gott.
Kram f MAria
GillaGilla