Idag fick jag min toastol utbytt. Det hade blivit en spricka i den för ett tag sedan och nu var sprickan fullgången, om man kan säga så. Den var från golvet och gjorde en halvcirkel för att återgå till golvet. Man kunde alltså ta bort en ganska stor bit från den.
Hur det blivit så, det vet jag inte. Enligt vaktmästaren som var här var det ett slagskott som orsakat sprickan. Ett slagskott. Kommer då att tänka på en hockeyspelare som slår just ett sådant. Tror han att jag stått och slagit sönder toastolen med städmoppen eller vad???? Nåja, någon har väl gjort något, iallafall, antar jag.
Eftersom det nu har hänt inom dessa fyra väggar och det uppenbarligen måste vara någon av oss som gjort sönder toan så måste vi själva stå för räkningen för en ny stol. Blev något irriterad när jag hörde det, får jag erkänna.
Han påstod också att toan kan EXPLODERA om det är en spricka i den!!!!!!!!!! VA???? Jag vet inte om jag tror på det men man kan ju vara glad att det inte hände. Tänk att sitta där och så bara PANG! URK; FY och BLÄ! Ont hade det kanske också gjort.
Efter en stund ringde vaktmästaren och sa att han pratat med chefen och att jag inte behövde betala. Gissa vem som blev glad! Jag bara sträckte upp mina händer och ropade; Tack Jesus! Sen gick jag och gav min morsa, som var hemma hos oss, en kram.
När jag tänker på det nu så känner jag att det egentligen är så mycket jag kan tacka Gud för. Det är inte alla som ens har en toastol eller vatten att spola med heller, för den delen. Det är mycket jag (vi) har som många människor inte har.
Det är mycket som vi bara tar för givet och aldrig tackar för. Jag har aldrig t.e.x tackat för att jag kan se, höra eller prata. Andas eller gå. Kanske jag nån gång tackat för att vi har vatten, lägenhet, bil och kläder. Om man tänker efter så har vi det väldigt bra, ändå så gnäller man ibland efter mer. Tacksamhet och förnöjsamhet är nog väldigt bra egenskaper, tror jag. Och man mår bra av att vara tacksam även om livet är knöligt och besvärligt ibland.
Kommentera